Vilse

Telefon
0504-18250

Besöksadress
Gymnasiegatan 29

Öppettider
Öppet Mån, ons, fre 10-16, Tis o tors 10-19

Postadress
543 32 Tibro

Ett vildmarksäventyr!

Allt var packat. Den gamla Volvon var fylld av väskor, luftmadrasser, tält och förväntansfulla barn.
   ”Nu åker vi”, sa mamma Monika och tog på sig solglasögonen.
   ”Äntligen”, sa pappa Peter och vevade ned rutan på passagerarsidan.
I baksätet satt tvillingarna Emma och Johan. Mittemellan dem hade lillasyster Evelina redan somnat.
   ”När kommer de andra dit då”, frågade Emma och nästan vibrerade av äventyrslust.
   ”De är nog redan där”, svarade Peter. ”Alla fyra.”

Klockan tre var de framme. Bilfärden hade tagit fyra timmar. Nationalparken var enorm. Naturen grönare än hemma och allt kändes större. Träden, bergstopparna och bäckarna. De Emma undrat över hade mycket riktigt kommit dit redan på morgonen. Benjamin och Maryam Aydin hade två barn; Leah och Gorgis. De var tvillingarnas vänner. Familjerna bodde ganska långt ifrån varandra, så de sågs bara några gånger per år.
   ”Ni kan väl utforska lite, medan vi slår upp tälten och det”, sa Monika och öppnade bagageluckan.
   ”Men gå inte för långt bara”, sa Maryam. ”Det är lätt att tappa bort sig på en plats man inte känner igen.
Alla barnen, utom lilla Evelina då, sprang iväg med sina ryggsäckar ut i skogen. Monika tittade efter dem.
   ”Tänk vad kul de ska ha”, suckade hon och log.
   ”Ja”, svarade Benjamin och nickade bort mot horisonten. ”Men det är nog regn på väg in.”

En halvtimma senare nådde barnen fram till en bäck. För att komma till andra sidan fick de balansera över en stock. Det gick bra och bäcken var inte djup, så om någon trillat i hade de bara haft vatten till midjan. Men så kom regnet. Först bara ett lätt duggregn. Men snart blev det mer.
De hade gått någon kilometer, när himlen mörknade och vinden började slita i trädkronorna. Regnet öste ned. Det gick knappt att se något framför sig.       
   ”Vi måste tillbaka”, ropade Leah.
De sprang allt de kunde till bäcken, som nu mer liknade en å. Vattnet var nästan ända uppe vid stocken.
   ”Vi kryper över försiktigt”, sa Johan och gav sig ut.
Efter honom kom Leah. Sen Emma och sist Gorgis. Men när alla var där ute på stocken, hände det som inte fick hända. En omkullblåst björk kom med strömmen i full fart och slog loss barnens stock! Den lossnade och flöt iväg med alla fyra fastklamrade i panik.

Två timmar senare nådde stocken en strand. Men då var de långt nedströms. Bäcken hade runnit ut i en å som runnit ut i en älv. Regnet hade upphört, men de visste inte alls var de var.
   ”Jaha”, snyftade Johan och kravlade upp bland några tallar utmed stranden. ”Vad gör vi nu då? Det blir mörkt snart.”
   ”De andra kommer aldrig att leta här”, sa Leah. ”Vi måste helt enkelt överleva.”
   ”Men hur”, huttrade Gorgis fram. ”Jag vet ju inte ens hur man kokar makaroner. Än mindre hur man gör upp eld.”
   ”Vi löser det”, sa Emma. ”Bara vi hjälps åt.”
Precis då hördes det ett stort brak en bit in i skogen...

 

©Jan-Erik Ullström